Lotta

sitter här med mitt morgon foffe och läser marlene och emmas blogg,som jag nu har länkat till. Det står så mycket tänkvärt där, så mycket känslor,verklighet och sanning. Allt som har hänt här på slutet får en att tänka på vad som faktiskt är viktigt här i livet,vad som är viktigt när man lämnar detta livet,hur dom som lever kvar ska minnas en.
Vill jag bli ihåg kommen så som jag är nu?
tänk om jag skulle dö nu?hur minns ni mej egentligen?
Kommer ni att minnas mig som hon,er syster,dotter,vän,som gjorde allt för många misstag här i livet?
Hon som slängde bort sin ungdom,sin chans att få en bra utbildning?
En piller knaprande tjockis?
Hon som skulle ha gjort så och så istället?
Hon som absolut inte skulle ha gjort dom valen hon faktiskt gjorde..
Så vill jag inte bli ihåg kommen..
Fast det är ju trots allt jag!
Jag som har gjort dessa val
Och bara jag som kan förändra, välja nya vägar
Men visst är det ganska fantastiskt hur vi människor är?
När en människa plötsligt dör så väljer man att minnas den som en vacker och fin människa!
Helt plötsligt så är alla onda sidor borta,iaf så väljer man att se lite mellan fingrarna hur det egentligen var!
Man får inte prata illa om den som är död,bara prata gott,bara prata fina vackra minnen.
Men skulle det inte vara lite lättare att sörja om man faktiskt såg verkligheten som den var?
Det som är så otrolig med Emma,det är hennes sätt att beskriva sina känslor på bloggen!
Man kastas in i hennes verklighet! Alla hennes känslor blir levande.
Läs där, det måste ni!

nu ska jag tvätta rumpan på min son sen blir det promenix till Willys :)
Lycka till idag Emma!
Älskar dej kära syster!